Ljusmanifestation i Oskarshamn

På tisdagen samlades ett par hundra människor för att hålla en ljusmanifestation för att hedra offren i Norge men också för att visa sitt stöd för demikratin. Initiativtagare för manifestationen var jag från Centerpartiet, Anna Bredmar från Krisdemokraterna och Anton Holmgren från SSU.

Följande tal höll jag under manifestationen:

I lördags så vaknade vi upp till en förändrad värld, ett förändrat Norden.

Fredagen den 22/7 kommer för mig alltid att vara en mörk dag i Nordens historia, i demokratins historia.

Vi möttes av skrämmande uppgifter att över 70 människor hade misst livet i ett attentat mot demokratin i allmänhet och Norska arbetarpartiet i synnerhet.

Vad som drivit någon eller några till den här gärningen är svårt att förstå. Och än så länge kan vi bara spekulera i varför. Men fråga finns där, varför, varför var dessa unga engagerade tvugna att dö?

På Utöya utanför Oslo så hade hundratals ungdomar samlats för att diskutera politik, men också för att ha roligt och umgås med varandra. Detta var säkerligen sommarens höjdpunkt för alla dessa ungdomar.

Jag har själv varit på liknade sammankomster med CUF under många år. Jag minns dessa sammankomster med glädje, jag kommer ihåg vilken glädje och vilket engagemang som präglade dessa tillfällen. Jag är övertygad om att samma sak präglade sommarlägret på Utöya, i alla fram till i fredags kväll, då förvandlades glädjen till ett helvete. Att behöva se hur kamrater skjut ihjäl mitt framför ögonen på en måste vara det värsta en människa kan uppleva. Och det är en upplevelse som ingen människa ska behöva vara med om.

Att någon kan ge sig på unga som engagerar sig för ett bättre samhälle, för en bättre värld, är helt ofattbart. Det är de engagerade ungdomarna som är demokratins framtid, utan engagerad unga idag så finns det ingen demokrati i morgon. Att det här dådet riktade sig mot unga, mot demokratins framtid, gör att jag personligen tycker att det känns extra tungt.

Det finns många tragiska öden och berättelser om det som har inträffat. Och vi här i kväll har samlats för att ägna en tanke åt de som har drabbats men också för att visa vårt stöd för dem.
Men vi visar också att demokratin lever och att vi inte tänker vika ner oss, utan kommer att fortsätta att jobba för demokratin.

Vi får aldrig ge vika för de antidemokratiska krafterna som finns runt om i vår värld, tillsammans ska vi stå starka och försvara oss mot dessa krafter och försvara bland det finaste vi har, nämligen vår demokrati.
Men vi ska inte försvara oss med våld, utan för att citera Norges statsminister Jens Stoltenberg "vi ska möta detta med mer demokrati och med mer öppenhet".

Till er som är här i kväll vill jag säga, VÅGA. Våga engagera er för att visa människor som attentatsmannen i Norge att de aldrig kommer att lyckas, de kommer inte att lyckas att ta död på demokratin och öppenheten.

Men vi måste hela tiden vara på vår vakt, och att vara beredda på att i alla lägen stå upp för det vi tror på, oavsett vilket politiskt parti vi jobbar för, eller vilket parti vi röstar på, måste vi stå enade i kampen för demokratin, den är nämligen långt ifrån självklar. Detta ser vi bevis på hela tiden runt om i vår värld. Det är därför jag är fast besluten om att fortsätta jobba för en ökad demokrati och ett öppnare samhälle, jag hoppas att vi alla kan gör det jobbet tillsammans.

Jag vill tacka alla er som har kommit hit i kväll och visar att ni står upp för demokratin och att ni stödjer alla de som har drabbats av attentaten i Norge. Ni visar att deras engagemang kommer att leva vidare och att attentatsmannen inte har lyckats i sitt syfte att ta död på demokratin.

Jag vill avslutningsvis föreslå att vi förenar oss i en tyst minut för att hedra offren i Oslo och på Utöya

Vid eventuella avvikelser från ovanstående text så gäller det talade ordet.

En mörk värld

Det är en betydligt mörkare värld som man vaknade upp till idag. De attentat som i går inträffade i Norge gör att jag idag känner en stor sorg. Jag känner sorg för de drabbade människorna, deras familjer och vänner, men jag känner också en sorg för att detta är ett angrepp på demokratin.

Att detta är en attack mot demokratin i allmänhet och en attack mot norska arbetarpartiet i synnerhet råder det ingen större tvekan om. Jag ska erkänna att jag är ganska dåligt insatt i norsk inrikespolitik men å andra sidan så finns det ingenting som rättfärdigar detta. Att ett hat på det här sättet drabbar oskyldiga människor är djupt tragiskt.
Som en relativt ung politiker med ett förflutet i ungdomsförbundet gör att jag känner extra stark för AUF idag. Jag har varit med på många CUF-stämmor genom åren och jag vet vilken glädje och vilket engagemang som alltid har präglat dessa sammankomster. Jag antar att samma glädje och samma engagemang också präglade AUF:s sommarläger. Detta har nu förvandlats till ett helvete och jag kan bara tänka mig vilken sorg och förtvivlan de ungdomar som deltog känner idag.

Enligt de uppgifter som figurerar i media så är det en och samma gärningsman till de båda dåden, rapporter gör också gällande att det är en person med högerextrema åsikter som har gjort detta.
I västvärlden har vi under de senaste 10-åren blivit matade med hotet från den internationella terrorismen och då företrädesvis från islamistiska terrorgrupper. Detta dåd visar på att de högerextrema grupperna är minst lika farliga. Det är viktigt att vi nu tar kampen med dessa grupper, vi ska inte sjunka så lågt att vi tar till våld utan för att citera Norges statsminister Jens Stoltenberg, "svaret på dessa handlingar är mer demokrati".

Det är utav en stor vikt att ALLA nu står enade till demokratins försvar, att vi alla gemensamt synar antidemokratiska grupperingar i sömmarna och ser till att de inte får ett inflytande över våra liv och vår vardag.

Mina tankar går som sagt till alla drabbade och deras familjer, mina tankar går också till norska arbetarpartiet och AUF, och en dag som denna så är även AUF:are.