Idag är det exakt ett år sedan en vilsen person bestämde sig för att genomföra en värsta terroratack som norden har upplevt i modern tid. 77 personer miste livet på Utöya och i Oslos regeringskvarter.
Den 22/7 kommer för mig alltid att vara förknippat med denna hemska händelse och jag lider med alla de som drabbades och deras anhöriga.
Några dagar efter attacken så hölls en ljusmanifestation i Oskarshamn där jag höll det här talet: http://magnus-filosoferar.blogspot.se/2011/07/ljusmanifestation-i-oskarshamn.html
Nu har som sagt ett år gått, sorgen är säkerligen inte mindre hos de människor som mista sina nära och kära men förhoppningsvis har de hittat ett sätt att gå vidare i livet, med sina nära och kära i sitt minne, förhoppningsvis bara ljusa minnen.
Attentatsmannen, Anders Behring Breivik har stått inför rätta och dom kommer att falla inom en snar framtid. Att han döms tror jag inte att det råder några tvivel om, frågan är vilket straff han döms till.
Det är väldigt lätt att ställa sig längst fram i kön och ropa på livstids fängelse eller till och med dödsstraff. Jag har full förståelse för dessa reaktioner, direkt efter attentatet så kände jag precis samma sak. En sak är dock säker, inte ens lagens strängaste straff ger de människor som miste livet 22/7 2011 livet tillbaka.
Anders Behring Breivik attackerade inte bara AUF:s läger på Utöya och regerings kvarteret i Oslo, utan han attackerade också demokratin. Hans vilja, hans stora mål, vara att krossa demokratin.
Just därför så vill jag mana alla människor att respektera rättsväsendet och respektera den dom som Anders Behring Breivik kommer att få. Rättsväsendet är nämligen en av hörnstenarna i det demokratiska systemet.
Men respekterar vi inte rättsväsendet och domen, då har han vunnit. Då har han lyckats med sitt mål. Jag vill inte ge honom den segern och jag hoppas att ingen annan vill ge honom den heller.
Låt oss möta hat och attacker mot demokratin med mer öppenhet och med mer demokrati.
Detta är ett ansvar som vi alla har, alla vi som lever i den här världen.
Låt människor sörja sina nära och kära, jag begär inte att någon skall förlåta, jag kommer heller aldrig att göra det. Men jag hoppas att vi tillsammans, oavsett ideologisk grund jobbar tillsammans för att något liknande aldrig kan hända igen.
Det arbetet gör vi med hjälp av det finaste vi har, demokrati.
Visar inlägg med etikett Utöya. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utöya. Visa alla inlägg
söndag 22 juli 2012
onsdag 27 juli 2011
Ljusmanifestation i Oskarshamn
På tisdagen samlades ett par hundra människor för att hålla en ljusmanifestation för att hedra offren i Norge men också för att visa sitt stöd för demikratin. Initiativtagare för manifestationen var jag från Centerpartiet, Anna Bredmar från Krisdemokraterna och Anton Holmgren från SSU.
Följande tal höll jag under manifestationen:
I lördags så vaknade vi upp till en förändrad värld, ett förändrat Norden.
Fredagen den 22/7 kommer för mig alltid att vara en mörk dag i Nordens historia, i demokratins historia.
Vi möttes av skrämmande uppgifter att över 70 människor hade misst livet i ett attentat mot demokratin i allmänhet och Norska arbetarpartiet i synnerhet.
Vad som drivit någon eller några till den här gärningen är svårt att förstå. Och än så länge kan vi bara spekulera i varför. Men fråga finns där, varför, varför var dessa unga engagerade tvugna att dö?
På Utöya utanför Oslo så hade hundratals ungdomar samlats för att diskutera politik, men också för att ha roligt och umgås med varandra. Detta var säkerligen sommarens höjdpunkt för alla dessa ungdomar.
Jag har själv varit på liknade sammankomster med CUF under många år. Jag minns dessa sammankomster med glädje, jag kommer ihåg vilken glädje och vilket engagemang som präglade dessa tillfällen. Jag är övertygad om att samma sak präglade sommarlägret på Utöya, i alla fram till i fredags kväll, då förvandlades glädjen till ett helvete. Att behöva se hur kamrater skjut ihjäl mitt framför ögonen på en måste vara det värsta en människa kan uppleva. Och det är en upplevelse som ingen människa ska behöva vara med om.
Att någon kan ge sig på unga som engagerar sig för ett bättre samhälle, för en bättre värld, är helt ofattbart. Det är de engagerade ungdomarna som är demokratins framtid, utan engagerad unga idag så finns det ingen demokrati i morgon. Att det här dådet riktade sig mot unga, mot demokratins framtid, gör att jag personligen tycker att det känns extra tungt.
Det finns många tragiska öden och berättelser om det som har inträffat. Och vi här i kväll har samlats för att ägna en tanke åt de som har drabbats men också för att visa vårt stöd för dem.
Men vi visar också att demokratin lever och att vi inte tänker vika ner oss, utan kommer att fortsätta att jobba för demokratin.
Vi får aldrig ge vika för de antidemokratiska krafterna som finns runt om i vår värld, tillsammans ska vi stå starka och försvara oss mot dessa krafter och försvara bland det finaste vi har, nämligen vår demokrati.
Men vi ska inte försvara oss med våld, utan för att citera Norges statsminister Jens Stoltenberg "vi ska möta detta med mer demokrati och med mer öppenhet".
Till er som är här i kväll vill jag säga, VÅGA. Våga engagera er för att visa människor som attentatsmannen i Norge att de aldrig kommer att lyckas, de kommer inte att lyckas att ta död på demokratin och öppenheten.
Men vi måste hela tiden vara på vår vakt, och att vara beredda på att i alla lägen stå upp för det vi tror på, oavsett vilket politiskt parti vi jobbar för, eller vilket parti vi röstar på, måste vi stå enade i kampen för demokratin, den är nämligen långt ifrån självklar. Detta ser vi bevis på hela tiden runt om i vår värld. Det är därför jag är fast besluten om att fortsätta jobba för en ökad demokrati och ett öppnare samhälle, jag hoppas att vi alla kan gör det jobbet tillsammans.
Jag vill tacka alla er som har kommit hit i kväll och visar att ni står upp för demokratin och att ni stödjer alla de som har drabbats av attentaten i Norge. Ni visar att deras engagemang kommer att leva vidare och att attentatsmannen inte har lyckats i sitt syfte att ta död på demokratin.
Jag vill avslutningsvis föreslå att vi förenar oss i en tyst minut för att hedra offren i Oslo och på Utöya
Vid eventuella avvikelser från ovanstående text så gäller det talade ordet.
Följande tal höll jag under manifestationen:
I lördags så vaknade vi upp till en förändrad värld, ett förändrat Norden.
Fredagen den 22/7 kommer för mig alltid att vara en mörk dag i Nordens historia, i demokratins historia.
Vi möttes av skrämmande uppgifter att över 70 människor hade misst livet i ett attentat mot demokratin i allmänhet och Norska arbetarpartiet i synnerhet.
Vad som drivit någon eller några till den här gärningen är svårt att förstå. Och än så länge kan vi bara spekulera i varför. Men fråga finns där, varför, varför var dessa unga engagerade tvugna att dö?
På Utöya utanför Oslo så hade hundratals ungdomar samlats för att diskutera politik, men också för att ha roligt och umgås med varandra. Detta var säkerligen sommarens höjdpunkt för alla dessa ungdomar.
Jag har själv varit på liknade sammankomster med CUF under många år. Jag minns dessa sammankomster med glädje, jag kommer ihåg vilken glädje och vilket engagemang som präglade dessa tillfällen. Jag är övertygad om att samma sak präglade sommarlägret på Utöya, i alla fram till i fredags kväll, då förvandlades glädjen till ett helvete. Att behöva se hur kamrater skjut ihjäl mitt framför ögonen på en måste vara det värsta en människa kan uppleva. Och det är en upplevelse som ingen människa ska behöva vara med om.
Att någon kan ge sig på unga som engagerar sig för ett bättre samhälle, för en bättre värld, är helt ofattbart. Det är de engagerade ungdomarna som är demokratins framtid, utan engagerad unga idag så finns det ingen demokrati i morgon. Att det här dådet riktade sig mot unga, mot demokratins framtid, gör att jag personligen tycker att det känns extra tungt.
Det finns många tragiska öden och berättelser om det som har inträffat. Och vi här i kväll har samlats för att ägna en tanke åt de som har drabbats men också för att visa vårt stöd för dem.
Men vi visar också att demokratin lever och att vi inte tänker vika ner oss, utan kommer att fortsätta att jobba för demokratin.
Vi får aldrig ge vika för de antidemokratiska krafterna som finns runt om i vår värld, tillsammans ska vi stå starka och försvara oss mot dessa krafter och försvara bland det finaste vi har, nämligen vår demokrati.
Men vi ska inte försvara oss med våld, utan för att citera Norges statsminister Jens Stoltenberg "vi ska möta detta med mer demokrati och med mer öppenhet".
Till er som är här i kväll vill jag säga, VÅGA. Våga engagera er för att visa människor som attentatsmannen i Norge att de aldrig kommer att lyckas, de kommer inte att lyckas att ta död på demokratin och öppenheten.
Men vi måste hela tiden vara på vår vakt, och att vara beredda på att i alla lägen stå upp för det vi tror på, oavsett vilket politiskt parti vi jobbar för, eller vilket parti vi röstar på, måste vi stå enade i kampen för demokratin, den är nämligen långt ifrån självklar. Detta ser vi bevis på hela tiden runt om i vår värld. Det är därför jag är fast besluten om att fortsätta jobba för en ökad demokrati och ett öppnare samhälle, jag hoppas att vi alla kan gör det jobbet tillsammans.
Jag vill tacka alla er som har kommit hit i kväll och visar att ni står upp för demokratin och att ni stödjer alla de som har drabbats av attentaten i Norge. Ni visar att deras engagemang kommer att leva vidare och att attentatsmannen inte har lyckats i sitt syfte att ta död på demokratin.
Jag vill avslutningsvis föreslå att vi förenar oss i en tyst minut för att hedra offren i Oslo och på Utöya
Vid eventuella avvikelser från ovanstående text så gäller det talade ordet.
Etiketter:
Centerpartiet,
Kristdemokraterna,
Norge,
Oskarshamns kommun,
SSU,
Utöya
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
