onsdag 6 april 2011

Mauds vara eller icke vara

Så då kom den äntligen, diskussionen om hur partiledningen inom Centerpartiet ska se ut vid valet 2014.
Redan den 17:e januari skrev jag här på bloggen om hur jag ser på Centerpartiets framtid, jag utelämnade partiledningen den gången men jag tänkte att eftersom bollen nu har satts i rullning så ska även jag redogöra för vad jag tycker.

Jag tänker inte skriva om allt det som jag skrev den 17:e januari men sammanfattningsvis så kan man väl säga att jag anser att vi måste hitta tillbaka till våra rötter, att vi måste bli den folkrörelse som vi en gång var och att vi måste gå tillbaka till att bli ett parti som sätter människan framför systemen.

Vad anser jag då om Maud, Maud har gjort enormt mycket för det här partiet, hon inledde ett förnyelsearbete som var nödvändigt, hon har också i mångt och mycket gjort ett bra arbete som näringsminister. Vi hade virrat bort oss i ingenmansland innan Maud tillträdde och förde oss till att vara en idéburen folkrörelse igen och ett parti som såg människan. Tyvärr så stannade inte hon och partiet där utan de fortsatte ännu längre bort, bort från socialliberalismen och in i en nyliberal organisation där också mer och mer makt har försvunnit ifrån medlemmarna.
Jag var med på extrastämman i Stockholm 2001 när Maud valdes som partiledare och den gången hade hon mitt fulla stöd, idag drygt 10 år senare så finns inte det stödet kvar. Jag anser därför att Maud Olofsson bör avgå som partiledare för Centerpartiet snarast så att vi kan välja en ny partiledare redan vid stämman i september.

Vilka kandidater finns det då till att efterträda Maud?

Som jag ser det så finns det tre huvudkandidater:

Annie Johansson, riksdagsledamot
Annie är kanske partiets mest lysande stjärna just nu. Hon kryssade sig in som riksdagens yngsta ledamot 2006, och har efter det bara vuxit som politiker. Annie är en väldigt intelligent, lyhörd och öppen person. Hon vågar ta debatter, hon vågar sticka ut hakan och utmana. Sedan Annie kom in i riksdagen så har hon hela tiden fått mer ansvarsfulla uppdrag, de senaste är dels ekonomisk politiska talesperson samt uppdraget att leda partiets eftervalsanalys. Det kan vara så att en del inte tycker att Annie är redo på grund av hennes relativt låga ålder, för mig är det inget problem. Annie har med all önskvärd tydlighet visat att hon behärskar rikspolitiken på ett alldeles lysande sätt. Annie är också ledamot av partistyrelsen.

Anna-Karin Hatt, IT- och regionminister
Vår ända minister som jag tror kan vara aktuell. Hon har meddelat att hon kandiderar till partistyrelsen vid stämman i höst. Anna-Karin har mest arbetat inom rikspolitiken som tjänsteman, hon har aldrig varit ledamot av riksdagen. För mig så är Anna-Karin ett ganska så oskrivet kort, jag vet att hon har gjort ett bra jobb inom partiet och regeringen som tjänsteman men politiskt har hon ännu inte hunnit visa vad hon går för.

Lena Ek, europaparlamentariker
Lena har en lång erfarenhet av politiskt arbete och är solklart den mest meriterade av dessa tre "huvudkandidater". Lena har ett förflutet bakom sig som både kommun-, landsting- och riksdagspolitiker. Idag är hon gruppledare för ALDE-gruppen i Europaparlamentet och ledamot av partistyrelsen. Lena är precis som de övriga två bördig ifrån Småland uppväxt ute på landsbygden och vet vad verkligheten innebär för oss som bor här. Jag tycker att Lena inte bara är trevliog person utan jag upplever henne som en oerhört klar och tydlig politiker. Det som kanske ligger Lena i fatet är att hon fanns med i diskussionen redan för 10 år sedan, när Maud valdes.

Sedan kan det finnas några outsiders som mycket väl kan komma att finnas med i diskussionen.

Sofia Larsen, fd. riksdagsledamot
Om diskussionen hade kommit innan valet 2010 så hade Sofia definitivt varit med bland huvudkandidaterna. Hon kom in i riksdagen 1998 och har bl. a. varit ordförande i utbildningsutskottet. Hon finns med i partistyrelsen (som ersättare om jag minns rätt) men det som kanske talar emot henne är att hon förlorade sin riksdagsplats i höstas då Centerpartiet tappade sitt mandat ifrån Örebro län.

Roger Tiefensee, riksdagsledamot
Roger blev bortplockad som ekonomisk politisk talesperson till förmån för Annie efter valet i höstas. Jag har alltid upplevt Roger som duktig politiker och tycker att han förtjänar att vara med på den här listan.

Sofia Jarl, Kommunalråd i Gagnefs kommun
Sofia är kanske den av alla dessa förutom möjligtvis Lena som står mig själv närmast rent politiskt. Hon är ledamot av partistyrelsen och har ett förflutet bakom sig i ungdomsförbundet, vilket de flesta av personerna på den här listan har.
Sofia är inte rädd att ta strid om det är en fråga som ligger henne varmt om hjärtat. Hon är rak och tydlig vilket är bra egenskaper tycker jag. Det negativa är att hon inte har någon större erfarenhet av rikspolitiken mer än i internt partiarbete.

Muharrem Demirok, Kommunalråd i Linköping
Muharrem är medlem av partistyrelsen och är väldigt kunnig inom framför allt miljöområdet. Han är född och uppvuxen i Stockholm men numer boende i Linköping där han har blivit en populär politiker. Tyvärr har Muharrem samma problematik som t.ex. Sofia Jarl, han saknar en plats i riksdagen.

Per Ankersjö, Borgarråd, Stockholm
Per har gjort ett mycket gott arbete för Centerrörelsen i Stockholm och Per är en stor del av förklaringen till varför Centerpartiet har växt i Stockholmsregionen.
Han är väldigt engagerad i miljöfrågor. Per är en kämpe för människors individuella frihet och den personliga integriteten stå också högt upp på hans agenda, detta visade han inte minst när han skarpt kritiserade partiet och regeringen vid införandet av FRA-lagen. Han saknar dock i princip helt erfarenhet från rikspolitiken eftersom han inte sitter i vare sig riksdagen eller i partistyrelsen.

Vem förespråkar jag då av alla dessa namn?
Ja en sak är säker får jag bestämma så blir det i alla fall en kvinna som leder partiet efter Maud, jag har gruvligt svårt att välja mellan Annie Johansson och Lena Ek, båda två är mycket kompetenta. Utav mina outsiders så är det Sofia Jarl som står högst upp på min lista.

Jag vill också förtydliga att dessa är helt och hållet mina egna tankar och funderingar, ingen utav ovanstående personer har deklarerat att de kandiderar till partiledarposten och ingen av dem har mig veterligen krävt Maud Olofsson avgång.

2 kommentarer:

David K sa...

Tjena!

Kloka tankar Magnus tycker jag! Det är ruskigt vad många namn som kommer upp från CUF. Vad anser du om Fredrik F? Inte ens en outsider? Jag tycker Annie känns mest het. Tycker nog Lena har passerat "toppen" Frågan är om det är en snöboll som börjar rulla igång nu eller om det bara är en bris som snart dör ut!? Och frågan är hur bra det är att debatten kommer upp i media och kanske drivs där i huvudsak!?

Magnus Larsson sa...

Hej

Ja många gammla CUF:are är det. När det gäller Lena så tror jag att du har rätt, hon har nog passerat "toppen" så därför tror jag inte att hon blir aktuell, jag personligen skulle dock inte ha något emot henne.

Att debatten drivs i media tror jag är oundvikligt, vi ser ju hur det har sett ut under tiden S har letat ny partiledare, och det faktum att vi är ett regeringsparti gör frågan ännu hetare.

Jag hoppas inte att det är en bris som dör ut, vi måste få till en förändring.

Fredrick F tror jag inte på som kandidat, och jag vill ärligt talat inte se honom som en kandidat.
Jag tycker Fredrick är jätteduktig, en förbannat trevlig person osv. och han är en person som jag tycker mycket om. Men det skulle föra partiet ännu längre åt det nyliberala hållet och jag vill gå åt andra hållet, därför vill jag inte se honom som en kandidat. Jag tror inte att han blir en kandidat därför att jag tror inte att han har tillräckligt stöd i partiet. Fredrick fick jävligt mycket skit under FRA-debatten, både internt och externt.