Centerdistriktet i Kalmar län ordnade i går kväll en träff för att diskutera energiuppgörelsen, Centerpartiets statssekreterare på statsrådsberedningen, Anna-Karin Alterå deltog också i mötet.
Hon föredrog uppgörelsen på ett mycket bra och tydligt sätt men tyvärr så var jag lika besviken när jag gick därifrån som jag var när den presenterades för två veckor sedan.
Jag har ju tidigare spytt min galla över partiledningen för sättet som uppgörelsen kom till på så det ska jag inte göra här utan inrikta mig mer på sakfrågor.
Man pratar om att den svenska energi- och klimatpolitiken ska bygga på tre grundpelare, bl. a. så säger man att den skall vara "ekologiskt hållbar".
Detta rimmar ju fruktansvärt illa. När vi nu har öppnat för en nybyggnad för kärnkraften som leder till att vi kommer att ha kärnkraft i överskådlig tid gör att vi knappast kan gå ut och prata om ett ekologiskt energisystem. Kärnkraften är inte ekologiskt hållbar och den har betydande miljöpåverkan.
Vidare under samma stycke står att läsa "...en strategi ut ur beroendet av fossil energi"
Rätta mig om jag har fel, men är inte uran klassat som ett fossilt bränsle?
En viktig del i överenskommelsen menade Anna-Karin var att alliansen ändå begränsar parentesen för kärnkraften till att gälla maximalt tio reaktorer, man säger också att beroendet av kärnkraften ska minska.
Detta låter ju ganska fint men är egentligen helt verkningslöst. Om nu samtliga dagens tio reaktorer skulle bytas ut så skulle det innebära att vi skulle få en effekt motsvarande 30 utav dagens reaktorer, räknat på att dom nya reaktorerna skulle vara tre gånger så effektiva som dagens reaktorer är. Kärnkrtaftsindustrin påstår att detta är helt möjligt.
Att då prata om att vi ska minska vårt beroende av kärnkraft är ju bara skrattretande
Man talar också i uppgörelsen om att nu tas alla statliga subventioner för kärnkraften bort. Detta är ju i och för sig mycket bra. Men, det råder idag en energibrist i Europa som gör att EU i framtiden ev. skulle kunna fatta ett beslut om att subventionera kärnkraftbyggande. Om detta skulle ske och om ett energibolag då skulle vilja bygga en ny reaktor i Sverige så sitter vi helt enkelt med skägget i brevlådan.
Sedan finns det också några bra saker i uppgörelsen, förenklad planprocess för vindkraften, offensiva klimatmål m.m. Tyvärr så tror jag att detta kommer att motverkas av att vi nu släpper kärnkraftsbyggandet fritt.
Det gavs också möjlighet till att ställa frågor och komma med reflektioner kring det hela. Det var många kloka synpunkter och frågor som kom fram .
Jag påpekande bristen på interdemokrati i den här frågan och jag fick väl egentligen inget bra svar på detta mer än att läget var väldigt känsligt och att en förhandling av den här arten är ganska sårbar.
Jag köper inte det här alls. Visst jag har respekt för att det var en känslig förhandling osv men det är ändå så att man kan ställa frågan om partiet är till för partiledningen eller om partiledningen är till för partiet. Det självklara svaret på den frågan är alternativ två. Just därför så vidhåller jag att denna överenskommelse skulle har förgåtts av en stämmodiskusion.
torsdag 19 februari 2009
Sverigedemokraterna
Aftonbladet presenterar idag en artikel om Sverigedemokraterna och deras partiledare Jimmie Åkesson. Det är Jan Guilou som har följt Åkesson under en arbetsvecka och nu försöker han att ge en beskrivning över partiet.
Artikeln är ganska roligt skriven och Guilou är en bra skribent vilket gör att läsningen ändå är ganska nöjsam. Däremot så är ju inte innehållet så roligt att läsa.
När man läser Åkessons kommentarer så blir jag mer och mer fast övertygad om att en av dom demokratiska partiernas viktigast uppgifter i nästa val är att se till att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen.
För att ta ett citatfrån Åkesson ur artikeln :
"– Det svenska samhället ska inte anpassas efter dem, tvärtom. Vi ska alltså inte sluta servera fläskkött i skolan, inte segregera badhusen, inte avskaffa skolavslutningen i kyrkan, inte bevilja lov på muslimska helger. Budskapet är: såhär ser det ut i Sverige, det får ni anpassa er till! "
Detta uttalande visar ändå ganska tydligt att SD är ett främlingsfinetligt parti som inte hör hemma en en demokratisk församling såsom Sveriges riksdag.
Artikeln är ganska roligt skriven och Guilou är en bra skribent vilket gör att läsningen ändå är ganska nöjsam. Däremot så är ju inte innehållet så roligt att läsa.
När man läser Åkessons kommentarer så blir jag mer och mer fast övertygad om att en av dom demokratiska partiernas viktigast uppgifter i nästa val är att se till att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen.
För att ta ett citatfrån Åkesson ur artikeln :
"– Det svenska samhället ska inte anpassas efter dem, tvärtom. Vi ska alltså inte sluta servera fläskkött i skolan, inte segregera badhusen, inte avskaffa skolavslutningen i kyrkan, inte bevilja lov på muslimska helger. Budskapet är: såhär ser det ut i Sverige, det får ni anpassa er till! "
Detta uttalande visar ändå ganska tydligt att SD är ett främlingsfinetligt parti som inte hör hemma en en demokratisk församling såsom Sveriges riksdag.
tisdag 17 februari 2009
Man blir mörkrädd
Efter att ha läst Moderaternas utspel på DN debatt så blir man alldeles mörkrädd. Att främlingsfientliga krafter vinner mark kommer inte som någon nyhet och Folkpartiet har ju redan tidigare smygflörtat med SD sympatisörer, tyvärr kan vi nu lägga till Moderaterna till denna lista.
Vi har haft en fullständigt misslyckad integrationspolitik i det här landet under fler år och det är detta misslyckande som har gjort det möjligt för främlingsfientliga grupper såsom Sverigedemokraterna att få fotfäste i svensk politik. Dom gör allt för att bygga på den strukturera rasism som finns i landet, tyvärr så gör nu Moderaterna samma sak.
I utspelet så står det att läsa ett åtta punkter långt program där man bland annat menar att man ska kunna återkall medborgarskap, att man vill har språktester för att bevilja ett medborgarskap, man vill stoppa möjligheten för invandrare att själva välja bostadsort. Dom lyfter också fram integrationspolitiken på en EU-nivå, dom efterlyser ett europeiskt asylsystem där fler länder måste dela på ansvaret.
Det sistnämnda är kanske inte helt fel men det är viktigt att den asylsökandes rättighet att söka asyl i olika länder inte kränks. Det är en mänsklig rättighet att få söka asyl och om en asylsökande har fått avslag i t. ex. Danmark så måste den personen har kvar rätten att söka ny asyl i t. ex. Sverige.
Moderaterna skriver också att dom vill ha ett öppnare Sverige, när man läser deras för slag så känns denna punkt mer som ett dåligt skämt, vi får inte ett öppnare Sverige genom att göra livet jäkligare för invandrare och genom att flörta med Sverigedemokraterna.
CUF:s förbundsordförande, Magnus Andersson har skrivit ett öppet brev till alliansens ledare där han hotar att lämna Allians för Sverige om detta förslag går igenom. Jag måste säga att jag står bakom Magnus till 100% i den här frågan och jag hoppas verkligen att Alliansens partiledare har så mycket vett att man placerar det här förslaget där det hör hemma, i papperskorgen.
Vi har haft en fullständigt misslyckad integrationspolitik i det här landet under fler år och det är detta misslyckande som har gjort det möjligt för främlingsfientliga grupper såsom Sverigedemokraterna att få fotfäste i svensk politik. Dom gör allt för att bygga på den strukturera rasism som finns i landet, tyvärr så gör nu Moderaterna samma sak.
I utspelet så står det att läsa ett åtta punkter långt program där man bland annat menar att man ska kunna återkall medborgarskap, att man vill har språktester för att bevilja ett medborgarskap, man vill stoppa möjligheten för invandrare att själva välja bostadsort. Dom lyfter också fram integrationspolitiken på en EU-nivå, dom efterlyser ett europeiskt asylsystem där fler länder måste dela på ansvaret.
Det sistnämnda är kanske inte helt fel men det är viktigt att den asylsökandes rättighet att söka asyl i olika länder inte kränks. Det är en mänsklig rättighet att få söka asyl och om en asylsökande har fått avslag i t. ex. Danmark så måste den personen har kvar rätten att söka ny asyl i t. ex. Sverige.
Moderaterna skriver också att dom vill ha ett öppnare Sverige, när man läser deras för slag så känns denna punkt mer som ett dåligt skämt, vi får inte ett öppnare Sverige genom att göra livet jäkligare för invandrare och genom att flörta med Sverigedemokraterna.
CUF:s förbundsordförande, Magnus Andersson har skrivit ett öppet brev till alliansens ledare där han hotar att lämna Allians för Sverige om detta förslag går igenom. Jag måste säga att jag står bakom Magnus till 100% i den här frågan och jag hoppas verkligen att Alliansens partiledare har så mycket vett att man placerar det här förslaget där det hör hemma, i papperskorgen.
söndag 8 februari 2009
Det finns två vägar att gå
Under som senaste dagarna så har det varit extremt mycket tankar och funderingar om min framtid inom Centerpartiet efter partiledningens svek tidigare i veckan. Min sorg över det inträffade är fortfarande mycket stor.
Jag har funderat både fram och tillbaka och det finns otroligt mycket känslor inblandade, jag har varit medlem i Centerrörelsen sedan jag var 13 år och jag har träffat många underbara människor och jag är djupt tacksam på ett personligt plan gentemot ungdomsförbundet som har betytt otroligt mycket för mig.
Det finns så många fina minnen från alla dom här åren och framför allt en stor glädje att arbeta inom Centerpartiet. Just därför är det här så svårt.
Jag kan aldrig acceptera att en partiledning kör över medlemmarna på det sätt som ha skett i den här frågan.
I mina tankar och funderingar så har jag kommit fram till att det finns två vägar att gå, jag är fortfarande inte säker på vilken väg jag kommer att välja.
1. Stanna kvar i partiet och försöka att rätta till det som har blivit fel.
2. Att helt enkelt lämna partiet och politiken.
Jag vet som sagt inte vilken väga jag kommer att välja, det krävs många ytterligare tankar och funderingar innan jag kan komma fram till det beslutet. Jag har dock nästan bestämt mig för att i alla fall avvakta prtistämman i maj för att se vad som händer på denna.
Jag har funderat både fram och tillbaka och det finns otroligt mycket känslor inblandade, jag har varit medlem i Centerrörelsen sedan jag var 13 år och jag har träffat många underbara människor och jag är djupt tacksam på ett personligt plan gentemot ungdomsförbundet som har betytt otroligt mycket för mig.
Det finns så många fina minnen från alla dom här åren och framför allt en stor glädje att arbeta inom Centerpartiet. Just därför är det här så svårt.
Jag kan aldrig acceptera att en partiledning kör över medlemmarna på det sätt som ha skett i den här frågan.
I mina tankar och funderingar så har jag kommit fram till att det finns två vägar att gå, jag är fortfarande inte säker på vilken väg jag kommer att välja.
1. Stanna kvar i partiet och försöka att rätta till det som har blivit fel.
2. Att helt enkelt lämna partiet och politiken.
Jag vet som sagt inte vilken väga jag kommer att välja, det krävs många ytterligare tankar och funderingar innan jag kan komma fram till det beslutet. Jag har dock nästan bestämt mig för att i alla fall avvakta prtistämman i maj för att se vad som händer på denna.
torsdag 5 februari 2009
Förvånad, förbannad och framför allt ledsen
Det är ungefär så man kan sammanfatt mina känslor efter morgonens besked om den ny energiöverenskommelsen. Jag kan inte riktigt förstå varför det här beslutet hastas fram just nu och jag kan bara konstatera att partiledningen gör samma misstag som man gjorde i FRA-frågan.
Visst, det finns vissa positiva delar i överenskommelsen men dessa överskuggas rejält av det faktum att Centerpertiets ledning har gjort en kraftig positionsförändring i kärnkraftsfrågan.
Jag har tidigare redogjort för vad jag tycker om kärnkraften och argumenten för mitt ställningstagande så det tänker jag inte ta upp igen.
Det jag är ledsen för är dels att kärnkraftskramarna nu får en framgång som dom inte borde ha fått, jag är också ledsen för att jag har svårt att känna igen mitt eget parti och jag är förbannad över sättet som partiledningen har hanterat frågan.
Jag har alltid sagt att jag är stolt över att tillhöra ett parti som har högt till tak i den interna debatten. Jag tillhör ett parti som har drivit decentraliseringen som sin främsta fråga, detta gäller tydlien inte längre i partiets interna arbete. Mitt parti har blivit en toppstyrd organisation som inte låter medlemmarna vara med och besluta om den aktuella politiken (vilket har varit en grundsten i partiets interna arbete), för detta känner jag inget annat än en stor sorg.
Hade den här fråga skötts på ett korrekt sätt så skulle partieldningen avvaktat ett beslut från partiets högsta beslutande organ (partistämman) som träffas i början av maj. Det är där som partiets politiska inriktning ska fastställas och det är där som medlemmarna har en möjlighet att göra sin röst hörd. Tydligen så ville partiledningen annorlunda.
Jag har sedan Maud valdes som partiordförande alltid tyckt att hon gjort ett bra jobb och jag blev jublande glad när beskedet kom att Andreas Carlgren skulle bli ny miljöminister,
nu är jag helt enkelt inte så säker längre.
Visst, det finns vissa positiva delar i överenskommelsen men dessa överskuggas rejält av det faktum att Centerpertiets ledning har gjort en kraftig positionsförändring i kärnkraftsfrågan.
Jag har tidigare redogjort för vad jag tycker om kärnkraften och argumenten för mitt ställningstagande så det tänker jag inte ta upp igen.
Det jag är ledsen för är dels att kärnkraftskramarna nu får en framgång som dom inte borde ha fått, jag är också ledsen för att jag har svårt att känna igen mitt eget parti och jag är förbannad över sättet som partiledningen har hanterat frågan.
Jag har alltid sagt att jag är stolt över att tillhöra ett parti som har högt till tak i den interna debatten. Jag tillhör ett parti som har drivit decentraliseringen som sin främsta fråga, detta gäller tydlien inte längre i partiets interna arbete. Mitt parti har blivit en toppstyrd organisation som inte låter medlemmarna vara med och besluta om den aktuella politiken (vilket har varit en grundsten i partiets interna arbete), för detta känner jag inget annat än en stor sorg.
Hade den här fråga skötts på ett korrekt sätt så skulle partieldningen avvaktat ett beslut från partiets högsta beslutande organ (partistämman) som träffas i början av maj. Det är där som partiets politiska inriktning ska fastställas och det är där som medlemmarna har en möjlighet att göra sin röst hörd. Tydligen så ville partiledningen annorlunda.
Jag har sedan Maud valdes som partiordförande alltid tyckt att hon gjort ett bra jobb och jag blev jublande glad när beskedet kom att Andreas Carlgren skulle bli ny miljöminister,
nu är jag helt enkelt inte så säker längre.
onsdag 4 februari 2009
Gör inte om samma misstag
Hörde för bara några minuter sedan på SVT:s Aktuellt att Centerpartiets riksdagsgrupp sitter i möte om vilken hållning man ska ha i kärnkraftsfrågan.
Min uppmaning är att inte göra om samma misstag som man gjorde med FRA-frågan. Låt istället partistämman diskutera frågan och fatta ett beslut om hur vi skall ställa oss i den här frågan. Partistäman är faktiskt bara drygt tre månader fram i tiden och så bråttom kan det inte vara att få fram ett ställningstagande.
Min uppmaning är att inte göra om samma misstag som man gjorde med FRA-frågan. Låt istället partistämman diskutera frågan och fatta ett beslut om hur vi skall ställa oss i den här frågan. Partistäman är faktiskt bara drygt tre månader fram i tiden och så bråttom kan det inte vara att få fram ett ställningstagande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
