303 dagar, längre tid än så kunde inte Håkan Juholt hålla sig kvar vid partiledarposten i Socialdemokraterna. Detta måste för övrigt vara en av de kortaste partiledarperioderna i svensk politik.
Att Håkan idag gav beskedet att han lämnar är väntat, hans och partiets situation blev ohållbar, misstagen och dolkstötarna blev för många.
Jag känner Håkan som en mycket god retoriker och framför allt en engagerad person med en tydlig ideologisk kompass, och sådana människor har min respekt alla dagar i veckan.
Jag har under en längre tid faktiskt tyckt synd om honom, jag tycker att han har blivit illa behandlad av media och framföra allt ifrån många ledande partikamrater. Jag tycker de dolkstötar som Håkan har fått i ryggen ifrån dessa personer är väldigt obegripliga. Dessa personer påstår att de har socialdemokratins bästa för ögonen men i själva verket så tror jag att de har skjutit partiet i sank, och har på detta sätt faktiskt varit alliansens bästa opinionsbildare den senaste tiden. En sådan behandling förtjänar ingen och just därför har jag lidit med Håkan.
Det går dock inte komma ifrån att han själv också har gjort ett antal misstag. Jag ska vara ärlig och säga att efter plumpen på folk och försvars konferens i Sälen så kände jag att nu får han faktiskt ta och skylla sig själv. Att efter den turbulenta hösten och med det rådande läget i opinionen ställa sig upp och dra en ren och skär lögn om försvarsuppgörelsen är faktiskt riktigt klantigt.
Jag är inte dummare än att jag förstår att det ett tag framöver kommer spekuleras friskt i media om efterträdare osv. Men jag hoppas att vi snart på allvar kan få börja diskutera politik och visa på skillnader som finns mellan de olika politiska alternativen och inte om enskilda personer.
Detta inlägg från mig är som rubriken antyder, betraktelser utifrån. Jag har ingen som helst insyn i det Socialdemokratiska partiet och har heller inte för avsikt att lägg mig i deras interna arbete. Däremot så hoppas jag att de kan de lösa partiledafrågan snabbt så att vi kan få en tydlig bild av vad Sveriges största oppositionsparti vill och vilken väg de vill gå, för just nu är det väldigt otydligt.
Jag vill också passa på att önska Håkan lycka till i framtiden.
lördagen den 21:e januari 2012
måndagen den 21:e november 2011
Ja till en regionbildning, nja till Skåne
Under dagens fullmäktigedebatt i Oskarshamns kommun så behandlades regionfrågan i en lång debatt. Jag måste säga att det har varit en stor vånda kring det här beslutet ifrån min sida och ifrån Centerpartiets sida.
Till slut så landade ändå jag och Centerpartiet i ett beslut som innebär att vi går vidare i samtalen om bildande av en sydregion men vi vill också samtidigt utreda om det kan finnas andra alternativ. För oss i Centerpartiet i Oskarshamn är en regionbildning med Småland och Östergötland som grund det främsta alternativet. Detta alternativ är inte på något sätt omöjligt men vi kan konstatera att det idag inte förs några diskussioner i den riktningen.
Detta gör att om vi skulle säga nej till Skåne idag så riskerar vi att helt hamna utanför i diskussionen och det är ett riktigt dåligt alternativ. Vi säger ok, låt oss fortsätta att diskutera med Skåne och se vad det kan ge oss, vi föbehåller oss dock rätten att säga nej om vi ser att detta blir inget bra alternativ för Kalmar län och för Oskarshamns kommun.
Det slutgiltiga beslutet om vilken region som Kalmar län vill ansöka att gå med i och om vi i Oskarshamn ska följa med ligger några år framåt i tiden. Låt oss nu använda den tiden åta att föra konkreta diskussioner med samtliga grannar för att kunna få en bra bild av vad som skulle bli bäst för Kalmar län och Oskarshamns kommun.
Det viktigaste med dagens beslut är att vi säger ja till regionbildning och att vi inte stänger några dörrar, låt oss sedan se i vilken regionbildning som Oskarshamns kommuns invånare får det bäst.
Till slut så landade ändå jag och Centerpartiet i ett beslut som innebär att vi går vidare i samtalen om bildande av en sydregion men vi vill också samtidigt utreda om det kan finnas andra alternativ. För oss i Centerpartiet i Oskarshamn är en regionbildning med Småland och Östergötland som grund det främsta alternativet. Detta alternativ är inte på något sätt omöjligt men vi kan konstatera att det idag inte förs några diskussioner i den riktningen.
Detta gör att om vi skulle säga nej till Skåne idag så riskerar vi att helt hamna utanför i diskussionen och det är ett riktigt dåligt alternativ. Vi säger ok, låt oss fortsätta att diskutera med Skåne och se vad det kan ge oss, vi föbehåller oss dock rätten att säga nej om vi ser att detta blir inget bra alternativ för Kalmar län och för Oskarshamns kommun.
Det slutgiltiga beslutet om vilken region som Kalmar län vill ansöka att gå med i och om vi i Oskarshamn ska följa med ligger några år framåt i tiden. Låt oss nu använda den tiden åta att föra konkreta diskussioner med samtliga grannar för att kunna få en bra bild av vad som skulle bli bäst för Kalmar län och Oskarshamns kommun.
Det viktigaste med dagens beslut är att vi säger ja till regionbildning och att vi inte stänger några dörrar, låt oss sedan se i vilken regionbildning som Oskarshamns kommuns invånare får det bäst.
fredagen den 23:e september 2011
En seger för Centerpartiet, en seger för föreningslivet
För en tid sedan så lanserades ett förslag ifrån EU om att momsbelägga ideella föreningar.
Centerpartiet har jobbat hårt i alliansregeringen för att få till ett ställningstagande från Sverige mot detta förslag, detta dock utan framgång.
I stället har Centerpartiets EU-parlamentariker Lena Ek jobbat hårt för att stoppa förslaget och nu har hon lyckats och fått till ett beslut i EU:s ekonomiutskott som stopparförslaget. Förslaget hade slagit undan benen på väldigt många ideella föreningar runt om i landet.
Nu kan många föreningar andas ut och det har nu skapats förutsättningar för ett fortsatt rikt föreningsliv i Svergie.
Det kan vi tacka Lena Ek och Centerpartiet för.
Centerpartiet har jobbat hårt i alliansregeringen för att få till ett ställningstagande från Sverige mot detta förslag, detta dock utan framgång.
I stället har Centerpartiets EU-parlamentariker Lena Ek jobbat hårt för att stoppa förslaget och nu har hon lyckats och fått till ett beslut i EU:s ekonomiutskott som stopparförslaget. Förslaget hade slagit undan benen på väldigt många ideella föreningar runt om i landet.
Nu kan många föreningar andas ut och det har nu skapats förutsättningar för ett fortsatt rikt föreningsliv i Svergie.
Det kan vi tacka Lena Ek och Centerpartiet för.
torsdagen den 22:e september 2011
Oskarshamns kommun vägrar att gå i spetsen
I dagens nätupplaga av Oskarshamns nyheterna så kan man läsa att Oskarshamns kommun med kommunalrådet Peter Wretlund (s) i spetsen fortsätter att vägra att gå i spetsen för att ta ansvar för miljön.
Knappt har diskussionen om nytt fjärvärmevärk hunnit avslutats innan S återigen visar att det där med miljövänliga alternativ är inget för kommunen.
På kommunstyrelsens senaste möte skulle det antas anbud för ny elleverantör, innan så hade kommunen beslutat det skulle vara priset som skulle vara avgörande.
På mötet dök det då upp ett anbud med tre alternativ, det en alternativet var dyrare än de andra så det föll bort omgående. De andra två alternativen skiljde sig åt så på en punkt, det ena bestod i en så kallad "blandad el" vilket kan innebära att den kan komma från kärnkraft, olja eller kol. Det andra alternativet bestod av förnyelsebar energi.
Kommunstyrelsen med Socialdemokraterna i spetsen valde naturligtvis bort alternativet som innebar förnyelsebar energi, trots att det inte skilde så mycket som ett öre i pris.
Ingen blir särskilt förvånad över detta och jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna i Oskarshamns kommun ännu inte har förstått att vi alla måste vara med och jobba för en bättre miljö och ett bättre klimat.
http://www.nyheterna.net/nyheter/oskarshamn/kaernkraftskommunen_valde_bort_foernybar_el
Knappt har diskussionen om nytt fjärvärmevärk hunnit avslutats innan S återigen visar att det där med miljövänliga alternativ är inget för kommunen.
På kommunstyrelsens senaste möte skulle det antas anbud för ny elleverantör, innan så hade kommunen beslutat det skulle vara priset som skulle vara avgörande.
På mötet dök det då upp ett anbud med tre alternativ, det en alternativet var dyrare än de andra så det föll bort omgående. De andra två alternativen skiljde sig åt så på en punkt, det ena bestod i en så kallad "blandad el" vilket kan innebära att den kan komma från kärnkraft, olja eller kol. Det andra alternativet bestod av förnyelsebar energi.
Kommunstyrelsen med Socialdemokraterna i spetsen valde naturligtvis bort alternativet som innebar förnyelsebar energi, trots att det inte skilde så mycket som ett öre i pris.
Ingen blir särskilt förvånad över detta och jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna i Oskarshamns kommun ännu inte har förstått att vi alla måste vara med och jobba för en bättre miljö och ett bättre klimat.
http://www.nyheterna.net/nyheter/oskarshamn/kaernkraftskommunen_valde_bort_foernybar_el
onsdagen den 27:e juli 2011
Ljusmanifestation i Oskarshamn
På tisdagen samlades ett par hundra människor för att hålla en ljusmanifestation för att hedra offren i Norge men också för att visa sitt stöd för demikratin. Initiativtagare för manifestationen var jag från Centerpartiet, Anna Bredmar från Krisdemokraterna och Anton Holmgren från SSU.
Följande tal höll jag under manifestationen:
I lördags så vaknade vi upp till en förändrad värld, ett förändrat Norden.
Fredagen den 22/7 kommer för mig alltid att vara en mörk dag i Nordens historia, i demokratins historia.
Vi möttes av skrämmande uppgifter att över 70 människor hade misst livet i ett attentat mot demokratin i allmänhet och Norska arbetarpartiet i synnerhet.
Vad som drivit någon eller några till den här gärningen är svårt att förstå. Och än så länge kan vi bara spekulera i varför. Men fråga finns där, varför, varför var dessa unga engagerade tvugna att dö?
På Utöya utanför Oslo så hade hundratals ungdomar samlats för att diskutera politik, men också för att ha roligt och umgås med varandra. Detta var säkerligen sommarens höjdpunkt för alla dessa ungdomar.
Jag har själv varit på liknade sammankomster med CUF under många år. Jag minns dessa sammankomster med glädje, jag kommer ihåg vilken glädje och vilket engagemang som präglade dessa tillfällen. Jag är övertygad om att samma sak präglade sommarlägret på Utöya, i alla fram till i fredags kväll, då förvandlades glädjen till ett helvete. Att behöva se hur kamrater skjut ihjäl mitt framför ögonen på en måste vara det värsta en människa kan uppleva. Och det är en upplevelse som ingen människa ska behöva vara med om.
Att någon kan ge sig på unga som engagerar sig för ett bättre samhälle, för en bättre värld, är helt ofattbart. Det är de engagerade ungdomarna som är demokratins framtid, utan engagerad unga idag så finns det ingen demokrati i morgon. Att det här dådet riktade sig mot unga, mot demokratins framtid, gör att jag personligen tycker att det känns extra tungt.
Det finns många tragiska öden och berättelser om det som har inträffat. Och vi här i kväll har samlats för att ägna en tanke åt de som har drabbats men också för att visa vårt stöd för dem.
Men vi visar också att demokratin lever och att vi inte tänker vika ner oss, utan kommer att fortsätta att jobba för demokratin.
Vi får aldrig ge vika för de antidemokratiska krafterna som finns runt om i vår värld, tillsammans ska vi stå starka och försvara oss mot dessa krafter och försvara bland det finaste vi har, nämligen vår demokrati.
Men vi ska inte försvara oss med våld, utan för att citera Norges statsminister Jens Stoltenberg "vi ska möta detta med mer demokrati och med mer öppenhet".
Till er som är här i kväll vill jag säga, VÅGA. Våga engagera er för att visa människor som attentatsmannen i Norge att de aldrig kommer att lyckas, de kommer inte att lyckas att ta död på demokratin och öppenheten.
Men vi måste hela tiden vara på vår vakt, och att vara beredda på att i alla lägen stå upp för det vi tror på, oavsett vilket politiskt parti vi jobbar för, eller vilket parti vi röstar på, måste vi stå enade i kampen för demokratin, den är nämligen långt ifrån självklar. Detta ser vi bevis på hela tiden runt om i vår värld. Det är därför jag är fast besluten om att fortsätta jobba för en ökad demokrati och ett öppnare samhälle, jag hoppas att vi alla kan gör det jobbet tillsammans.
Jag vill tacka alla er som har kommit hit i kväll och visar att ni står upp för demokratin och att ni stödjer alla de som har drabbats av attentaten i Norge. Ni visar att deras engagemang kommer att leva vidare och att attentatsmannen inte har lyckats i sitt syfte att ta död på demokratin.
Jag vill avslutningsvis föreslå att vi förenar oss i en tyst minut för att hedra offren i Oslo och på Utöya
Vid eventuella avvikelser från ovanstående text så gäller det talade ordet.
Följande tal höll jag under manifestationen:
I lördags så vaknade vi upp till en förändrad värld, ett förändrat Norden.
Fredagen den 22/7 kommer för mig alltid att vara en mörk dag i Nordens historia, i demokratins historia.
Vi möttes av skrämmande uppgifter att över 70 människor hade misst livet i ett attentat mot demokratin i allmänhet och Norska arbetarpartiet i synnerhet.
Vad som drivit någon eller några till den här gärningen är svårt att förstå. Och än så länge kan vi bara spekulera i varför. Men fråga finns där, varför, varför var dessa unga engagerade tvugna att dö?
På Utöya utanför Oslo så hade hundratals ungdomar samlats för att diskutera politik, men också för att ha roligt och umgås med varandra. Detta var säkerligen sommarens höjdpunkt för alla dessa ungdomar.
Jag har själv varit på liknade sammankomster med CUF under många år. Jag minns dessa sammankomster med glädje, jag kommer ihåg vilken glädje och vilket engagemang som präglade dessa tillfällen. Jag är övertygad om att samma sak präglade sommarlägret på Utöya, i alla fram till i fredags kväll, då förvandlades glädjen till ett helvete. Att behöva se hur kamrater skjut ihjäl mitt framför ögonen på en måste vara det värsta en människa kan uppleva. Och det är en upplevelse som ingen människa ska behöva vara med om.
Att någon kan ge sig på unga som engagerar sig för ett bättre samhälle, för en bättre värld, är helt ofattbart. Det är de engagerade ungdomarna som är demokratins framtid, utan engagerad unga idag så finns det ingen demokrati i morgon. Att det här dådet riktade sig mot unga, mot demokratins framtid, gör att jag personligen tycker att det känns extra tungt.
Det finns många tragiska öden och berättelser om det som har inträffat. Och vi här i kväll har samlats för att ägna en tanke åt de som har drabbats men också för att visa vårt stöd för dem.
Men vi visar också att demokratin lever och att vi inte tänker vika ner oss, utan kommer att fortsätta att jobba för demokratin.
Vi får aldrig ge vika för de antidemokratiska krafterna som finns runt om i vår värld, tillsammans ska vi stå starka och försvara oss mot dessa krafter och försvara bland det finaste vi har, nämligen vår demokrati.
Men vi ska inte försvara oss med våld, utan för att citera Norges statsminister Jens Stoltenberg "vi ska möta detta med mer demokrati och med mer öppenhet".
Till er som är här i kväll vill jag säga, VÅGA. Våga engagera er för att visa människor som attentatsmannen i Norge att de aldrig kommer att lyckas, de kommer inte att lyckas att ta död på demokratin och öppenheten.
Men vi måste hela tiden vara på vår vakt, och att vara beredda på att i alla lägen stå upp för det vi tror på, oavsett vilket politiskt parti vi jobbar för, eller vilket parti vi röstar på, måste vi stå enade i kampen för demokratin, den är nämligen långt ifrån självklar. Detta ser vi bevis på hela tiden runt om i vår värld. Det är därför jag är fast besluten om att fortsätta jobba för en ökad demokrati och ett öppnare samhälle, jag hoppas att vi alla kan gör det jobbet tillsammans.
Jag vill tacka alla er som har kommit hit i kväll och visar att ni står upp för demokratin och att ni stödjer alla de som har drabbats av attentaten i Norge. Ni visar att deras engagemang kommer att leva vidare och att attentatsmannen inte har lyckats i sitt syfte att ta död på demokratin.
Jag vill avslutningsvis föreslå att vi förenar oss i en tyst minut för att hedra offren i Oslo och på Utöya
Vid eventuella avvikelser från ovanstående text så gäller det talade ordet.
lördagen den 23:e juli 2011
En mörk värld
Det är en betydligt mörkare värld som man vaknade upp till idag. De attentat som i går inträffade i Norge gör att jag idag känner en stor sorg. Jag känner sorg för de drabbade människorna, deras familjer och vänner, men jag känner också en sorg för att detta är ett angrepp på demokratin.
Att detta är en attack mot demokratin i allmänhet och en attack mot norska arbetarpartiet i synnerhet råder det ingen större tvekan om. Jag ska erkänna att jag är ganska dåligt insatt i norsk inrikespolitik men å andra sidan så finns det ingenting som rättfärdigar detta. Att ett hat på det här sättet drabbar oskyldiga människor är djupt tragiskt.
Som en relativt ung politiker med ett förflutet i ungdomsförbundet gör att jag känner extra stark för AUF idag. Jag har varit med på många CUF-stämmor genom åren och jag vet vilken glädje och vilket engagemang som alltid har präglat dessa sammankomster. Jag antar att samma glädje och samma engagemang också präglade AUF:s sommarläger. Detta har nu förvandlats till ett helvete och jag kan bara tänka mig vilken sorg och förtvivlan de ungdomar som deltog känner idag.
Enligt de uppgifter som figurerar i media så är det en och samma gärningsman till de båda dåden, rapporter gör också gällande att det är en person med högerextrema åsikter som har gjort detta.
I västvärlden har vi under de senaste 10-åren blivit matade med hotet från den internationella terrorismen och då företrädesvis från islamistiska terrorgrupper. Detta dåd visar på att de högerextrema grupperna är minst lika farliga. Det är viktigt att vi nu tar kampen med dessa grupper, vi ska inte sjunka så lågt att vi tar till våld utan för att citera Norges statsminister Jens Stoltenberg, "svaret på dessa handlingar är mer demokrati".
Det är utav en stor vikt att ALLA nu står enade till demokratins försvar, att vi alla gemensamt synar antidemokratiska grupperingar i sömmarna och ser till att de inte får ett inflytande över våra liv och vår vardag.
Mina tankar går som sagt till alla drabbade och deras familjer, mina tankar går också till norska arbetarpartiet och AUF, och en dag som denna så är även AUF:are.
Att detta är en attack mot demokratin i allmänhet och en attack mot norska arbetarpartiet i synnerhet råder det ingen större tvekan om. Jag ska erkänna att jag är ganska dåligt insatt i norsk inrikespolitik men å andra sidan så finns det ingenting som rättfärdigar detta. Att ett hat på det här sättet drabbar oskyldiga människor är djupt tragiskt.
Som en relativt ung politiker med ett förflutet i ungdomsförbundet gör att jag känner extra stark för AUF idag. Jag har varit med på många CUF-stämmor genom åren och jag vet vilken glädje och vilket engagemang som alltid har präglat dessa sammankomster. Jag antar att samma glädje och samma engagemang också präglade AUF:s sommarläger. Detta har nu förvandlats till ett helvete och jag kan bara tänka mig vilken sorg och förtvivlan de ungdomar som deltog känner idag.
Enligt de uppgifter som figurerar i media så är det en och samma gärningsman till de båda dåden, rapporter gör också gällande att det är en person med högerextrema åsikter som har gjort detta.
I västvärlden har vi under de senaste 10-åren blivit matade med hotet från den internationella terrorismen och då företrädesvis från islamistiska terrorgrupper. Detta dåd visar på att de högerextrema grupperna är minst lika farliga. Det är viktigt att vi nu tar kampen med dessa grupper, vi ska inte sjunka så lågt att vi tar till våld utan för att citera Norges statsminister Jens Stoltenberg, "svaret på dessa handlingar är mer demokrati".
Det är utav en stor vikt att ALLA nu står enade till demokratins försvar, att vi alla gemensamt synar antidemokratiska grupperingar i sömmarna och ser till att de inte får ett inflytande över våra liv och vår vardag.
Mina tankar går som sagt till alla drabbade och deras familjer, mina tankar går också till norska arbetarpartiet och AUF, och en dag som denna så är även AUF:are.
onsdagen den 6:e april 2011
Mauds vara eller icke vara
Så då kom den äntligen, diskussionen om hur partiledningen inom Centerpartiet ska se ut vid valet 2014.
Redan den 17:e januari skrev jag här på bloggen om hur jag ser på Centerpartiets framtid, jag utelämnade partiledningen den gången men jag tänkte att eftersom bollen nu har satts i rullning så ska även jag redogöra för vad jag tycker.
Jag tänker inte skriva om allt det som jag skrev den 17:e januari men sammanfattningsvis så kan man väl säga att jag anser att vi måste hitta tillbaka till våra rötter, att vi måste bli den folkrörelse som vi en gång var och att vi måste gå tillbaka till att bli ett parti som sätter människan framför systemen.
Vad anser jag då om Maud, Maud har gjort enormt mycket för det här partiet, hon inledde ett förnyelsearbete som var nödvändigt, hon har också i mångt och mycket gjort ett bra arbete som näringsminister. Vi hade virrat bort oss i ingenmansland innan Maud tillträdde och förde oss till att vara en idéburen folkrörelse igen och ett parti som såg människan. Tyvärr så stannade inte hon och partiet där utan de fortsatte ännu längre bort, bort från socialliberalismen och in i en nyliberal organisation där också mer och mer makt har försvunnit ifrån medlemmarna.
Jag var med på extrastämman i Stockholm 2001 när Maud valdes som partiledare och den gången hade hon mitt fulla stöd, idag drygt 10 år senare så finns inte det stödet kvar. Jag anser därför att Maud Olofsson bör avgå som partiledare för Centerpartiet snarast så att vi kan välja en ny partiledare redan vid stämman i september.
Redan den 17:e januari skrev jag här på bloggen om hur jag ser på Centerpartiets framtid, jag utelämnade partiledningen den gången men jag tänkte att eftersom bollen nu har satts i rullning så ska även jag redogöra för vad jag tycker.
Jag tänker inte skriva om allt det som jag skrev den 17:e januari men sammanfattningsvis så kan man väl säga att jag anser att vi måste hitta tillbaka till våra rötter, att vi måste bli den folkrörelse som vi en gång var och att vi måste gå tillbaka till att bli ett parti som sätter människan framför systemen.
Vad anser jag då om Maud, Maud har gjort enormt mycket för det här partiet, hon inledde ett förnyelsearbete som var nödvändigt, hon har också i mångt och mycket gjort ett bra arbete som näringsminister. Vi hade virrat bort oss i ingenmansland innan Maud tillträdde och förde oss till att vara en idéburen folkrörelse igen och ett parti som såg människan. Tyvärr så stannade inte hon och partiet där utan de fortsatte ännu längre bort, bort från socialliberalismen och in i en nyliberal organisation där också mer och mer makt har försvunnit ifrån medlemmarna.
Jag var med på extrastämman i Stockholm 2001 när Maud valdes som partiledare och den gången hade hon mitt fulla stöd, idag drygt 10 år senare så finns inte det stödet kvar. Jag anser därför att Maud Olofsson bör avgå som partiledare för Centerpartiet snarast så att vi kan välja en ny partiledare redan vid stämman i september.
Vilka kandidater finns det då till att efterträda Maud?
Som jag ser det så finns det tre huvudkandidater:
Annie Johansson, riksdagsledamot
Annie är kanske partiets mest lysande stjärna just nu. Hon kryssade sig in som riksdagens yngsta ledamot 2006, och har efter det bara vuxit som politiker. Annie är en väldigt intelligent, lyhörd och öppen person. Hon vågar ta debatter, hon vågar sticka ut hakan och utmana. Sedan Annie kom in i riksdagen så har hon hela tiden fått mer ansvarsfulla uppdrag, de senaste är dels ekonomisk politiska talesperson samt uppdraget att leda partiets eftervalsanalys. Det kan vara så att en del inte tycker att Annie är redo på grund av hennes relativt låga ålder, för mig är det inget problem. Annie har med all önskvärd tydlighet visat att hon behärskar rikspolitiken på ett alldeles lysande sätt. Annie är också ledamot av partistyrelsen.
Anna-Karin Hatt, IT- och regionminister
Vår ända minister som jag tror kan vara aktuell. Hon har meddelat att hon kandiderar till partistyrelsen vid stämman i höst. Anna-Karin har mest arbetat inom rikspolitiken som tjänsteman, hon har aldrig varit ledamot av riksdagen. För mig så är Anna-Karin ett ganska så oskrivet kort, jag vet att hon har gjort ett bra jobb inom partiet och regeringen som tjänsteman men politiskt har hon ännu inte hunnit visa vad hon går för.
Lena Ek, europaparlamentariker
Lena har en lång erfarenhet av politiskt arbete och är solklart den mest meriterade av dessa tre "huvudkandidater". Lena har ett förflutet bakom sig som både kommun-, landsting- och riksdagspolitiker. Idag är hon gruppledare för ALDE-gruppen i Europaparlamentet och ledamot av partistyrelsen. Lena är precis som de övriga två bördig ifrån Småland uppväxt ute på landsbygden och vet vad verkligheten innebär för oss som bor här. Jag tycker att Lena inte bara är trevliog person utan jag upplever henne som en oerhört klar och tydlig politiker. Det som kanske ligger Lena i fatet är att hon fanns med i diskussionen redan för 10 år sedan, när Maud valdes.
Sedan kan det finnas några outsiders som mycket väl kan komma att finnas med i diskussionen.
Sofia Larsen, fd. riksdagsledamot
Om diskussionen hade kommit innan valet 2010 så hade Sofia definitivt varit med bland huvudkandidaterna. Hon kom in i riksdagen 1998 och har bl. a. varit ordförande i utbildningsutskottet. Hon finns med i partistyrelsen (som ersättare om jag minns rätt) men det som kanske talar emot henne är att hon förlorade sin riksdagsplats i höstas då Centerpartiet tappade sitt mandat ifrån Örebro län.
Roger Tiefensee, riksdagsledamot
Roger blev bortplockad som ekonomisk politisk talesperson till förmån för Annie efter valet i höstas. Jag har alltid upplevt Roger som duktig politiker och tycker att han förtjänar att vara med på den här listan.
Sofia Jarl, Kommunalråd i Gagnefs kommun
Sofia är kanske den av alla dessa förutom möjligtvis Lena som står mig själv närmast rent politiskt. Hon är ledamot av partistyrelsen och har ett förflutet bakom sig i ungdomsförbundet, vilket de flesta av personerna på den här listan har.
Sofia är inte rädd att ta strid om det är en fråga som ligger henne varmt om hjärtat. Hon är rak och tydlig vilket är bra egenskaper tycker jag. Det negativa är att hon inte har någon större erfarenhet av rikspolitiken mer än i internt partiarbete.
Muharrem Demirok, Kommunalråd i Linköping
Muharrem är medlem av partistyrelsen och är väldigt kunnig inom framför allt miljöområdet. Han är född och uppvuxen i Stockholm men numer boende i Linköping där han har blivit en populär politiker. Tyvärr har Muharrem samma problematik som t.ex. Sofia Jarl, han saknar en plats i riksdagen.
Per Ankersjö, Borgarråd, Stockholm
Per har gjort ett mycket gott arbete för Centerrörelsen i Stockholm och Per är en stor del av förklaringen till varför Centerpartiet har växt i Stockholmsregionen.
Han är väldigt engagerad i miljöfrågor. Per är en kämpe för människors individuella frihet och den personliga integriteten stå också högt upp på hans agenda, detta visade han inte minst när han skarpt kritiserade partiet och regeringen vid införandet av FRA-lagen. Han saknar dock i princip helt erfarenhet från rikspolitiken eftersom han inte sitter i vare sig riksdagen eller i partistyrelsen.
Vem förespråkar jag då av alla dessa namn?
Ja en sak är säker får jag bestämma så blir det i alla fall en kvinna som leder partiet efter Maud, jag har gruvligt svårt att välja mellan Annie Johansson och Lena Ek, båda två är mycket kompetenta. Utav mina outsiders så är det Sofia Jarl som står högst upp på min lista.
Jag vill också förtydliga att dessa är helt och hållet mina egna tankar och funderingar, ingen utav ovanstående personer har deklarerat att de kandiderar till partiledarposten och ingen av dem har mig veterligen krävt Maud Olofsson avgång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
