Reflektioner från stämman

Jag har nu haft en hel god natts sömn och jag känner mig nu redo för att göra en lite sammanfattning. Jag försökte blogga så mycket som möjligt under stämman och ni har kunnat följa stämman och mig.

För att börja med den kanske största frågan för min del, nämligen FRA-frågan.
Vi förlorade som sagt och just efter beslutet så kände jag en tomhetskänsla som jag nästa aldrig har känt tidigare i mitt liv. Jag var besviken över beslutet men mycket glad över det ganska stora stöd som jag och Erik Hultin fick för vår reservation, det visar på att frågan är allt annat än död inom partiet och det finns många krafter som kommer att fortsätta att jobba för att Centerpartiet åter igen ska bli ett parti som förknippas med öppenhet.

Annars så fanns det många bra bitar i det öppenhetsprogram som klubbade under lördagen. Bl. a. att alltid ska uppfylla minimikraven när det gäller intigritetsrelaterade EU direktiv, dvs. EU:s minimikrav är den övre gränsen för svensk lagstiftning.
Stämman röstade också för rätten att vara anonym på Internet, samt att nya medier/tekniker skall ha samma grundlagsskyddade yttrandefrihet som alla andra medier.

Tyvärr så fick jag inte igenom mitt yrkande om att första lands principen i Dubblinkonventionen ska skrotas, jag hade egentligen ingen större förhoppning om något annat heller.

Vi antog också ett bra miljöprogram där vi lägger fast många offensiva mål. Kärnkrafts frågan är en fråga för sig och den kommer jag kommentera i ett senare inlägg.

Ett annat mycket viktigt beslut var att vi skall ge papperslös och gömda vård. Detta beslut togs efter rösträkning med siffrorna 171-170.

Det finns hur mycket mer som helst att rapportera från stämman och just nu kommer man inte ihåg alla detaljer. Jag är ändå väldigt nöjd med stämman, visst man håller inte med till fullo om alla beslut men samtidigt så är ju ett parti en enda stor kompromiss om olika åsikter.

Vi förlorade

Tyvärr så förlorade vi omröstningen om FRA,
Det var en liten men ack så tydlig majoritet som
röstade emot oss reservanter.

Just nu är besvikelsen stor och jag känner
en stor tomhet just nu.

Men det är bara att jobba vidare, vi får aldrig ge upp.

Öppenhetsdebatt

Öppenhetsdabatten har varit lång och intensiv idag.
Jag har naturligtvi deltagit i FRA frågan och jag och Erik Hultin
har fått mycket stöd för vår reservation om att riva upp lagen.

Tidigare idag så diskuterades området öppenhet mot omvärlden,
som brukligt är så yrkade jag som vanligt på att första lands principen i
Dubblinkonventionen ska skrotas.

Den är ett hån mot rättsäkerheten för dom asylsökande och den är ett
hån mot konventionen om dom mänskliga rättigheterna.
Som vanligt så blev jag kraftigt nedröstad men skam den som ger sig.

Nu ska vi snart rösta om FRA, det kommer att bli mycket spännande.

Bra förbättringar om FRA

Det förslag som presenterades igår om förbättringar i FRA-lagen är mycket bra. Jag hade i ärlighetens namn inga större förhoppningar på den tilläggsproposition som skulle komma under hösten men det här förslaget är faktiskt riktigt bra.

Jag har i grunden inte ändrat inställning, JAG VILL INTE HA NÅGON SIGNALSPANING, jag är heller inte dum, jag vet att det förr eller senare skulle komma en lag om signalspaning då i princip alla partier i Sveriges riksdag är för detta.

Det förslag som nu presenterats innehåller flera viktiga förbättringar som gör att det går att under protest acceptera lagen. Man har nu byggt in flera viktiga skydd för den personliga integriteten, man har stoppat möjligheten till massavlyssning och man har lagt in att FRA måste ha tillstånd från en specialdomstol för att få avlyssna. Den vaga formuleringen om "yttre hot" har också försvunnit till förmån för formuleringen "yttre militära hot" vilket är mycket mer tydligt.

Denna förändring hade inte varit möjlig utan många personers hårda arbete. Framför allt tänker ja på Fredrick och Annie som såg till att vi fick möjlighet till ett förbättringsarbete under sommaren. Jag tänker också på alla dom som deltagit i manifestationer, skrivit insändare, bloggat och på andra sätt deltagit i kampen mot FRA, alla ni är värda ett stort TACK.

Efter långt och moget övervägande....

..så har jag bestämt mig för att stödja Centeruppropet som kräver ett extra riksting för att diskutera FRA-frågan.

Innan omröstningen så skrev jag ett medlemsinitiativ till riksdagsgruppen om att dom skulle rösta NEJ till förslagt om signalspaning i avvaktan på att Centerpartiets medlemmar skulle diskutera frågan under nästa års riksting, så blev ju som bekant inte fallet.

När sedan Centeruppropet presenterades så var jag tveksam till idén. Det är kostsamt och tidskrävande att annordna ett extra riksting. Så jag funderade på om jag tyckte att lagen var SÅ dålig att vi inte kunde vänta till nästa års riksting, och svaret har nu blivit JA.

Vad jag tycker om själva lagen och mina argument mot den går att läsa här på bloggen. Men jag har inte tidigare berört hur jag tycker att partiet har skött frågan.
Vi är ett parti som under en längre tid arbetat för den personliga integriteten. Här har vi nu gjort ett stort avsteg från denna politik, och det avsteget har tagits utan att centerpartiets medlemmar har fått yttra sig.
En av Centerpartiets stora styrkor är att det är medlemmarna som bestämmer vilken politik som partiet ska driva och alla förslag som läggs är djupt förankrade i medlemskåren. Dock inte frågan om signalspaning.

Det ställningstagande som partiledningen har tagit ligger så långt ifrån många centerpartisters idéologiska grund som det över huvud taget bara går att komma, just därför så är jag nu en av dom som kräver ett extra riksting så att vi medlemmar får en möjlighet att yttra oss i frågan och att vi återigen får tillbaka vår möjlighet att påverka den politik som partiet driver.

Stolt och besviken, på samma gång

Just nu är jag stolt och besviken på en och samma gång. Jag är stolt över att två unga Centerpartister har visat att man kan förändra, även om utgångsläget verkar vara nattsvart.
Jag är stolt över att Fredrick Federley och Annie Johansson vågade stå upp i stormen och öppet kritisera regeringen och det egna partiet, och dom fick till en förändring.

Jag blir bestört när jag läser kommentarer på deras bloggar där människor ber dom "dra åt helvete", kallar dom "hycklare" och en del av deras så kallade vänner har tydligen i besvikelsens stund sagt upp bekantskapen. Dessa kommentarer är förvisso positiva ur den synvinkeln att människor bryr sig om politiken men jag kan konstatera att majoriteten av dessa personer inte har en aning om hur politiken i en demokrati fungerar.

Jag är stolt över att en gång i tiden ha jobbat ihop med Fredrick och Annie i CUF och jag skäms definitivt inte över att kännas två av Sveriges modigaste riksdagsledamöter.
Den kamp som dessa två bedrev mynnade så småningom ut i ett kraftigt förbättrat förslag, något som inte hade hänt om dom inte tagit upp kampen.

Min besvikelse grundar sig i att vi den 1/1 2009 kommer att få en lagstiftning som placerar Sverige i integritetens bottenliga. I den bästa av världar hade detta förslag aldrig lagts fram på riksdagens bord, i den näst bästa så hade riksdagen röstat NEJ, det som nu hände får komma på en god tredjeplats och det är inte så illa det heller. Signalspaningslagen är inte bra, men det förslag som nu klubbades är ändå betydligt bättre än det som lades på riksdagens bord så sent som igår, och det kan vi tacka två modiga Centerpartister för.

Då var det dags igen....

...att be en bön, be en bön för att tillräckligt antal borgerliga riksdagsledamöter har mod och kurage att trycka på NEJ-knappen när det är dags att rösta i FRA-omröstningen.

Lagförslaget innebär att den personliga integriteten blir allvarligt kränkt. Förlaget innebär att mer eller mindre all mailtrafik kan övervakas och lagras hos FRA. Även en hel del telefontrafik och fax kan också övervakas och lagras.
Detta är ett lagförslag som hade fått dåtidens agenter på stasi och KGB att dansa och jubla över ett i deras tycke utomordentligt bra förslag. Att vi sedan har fått kritik från EU samt att självaste SÄPO varnar för lagen borde vara själ nog att rösta NEJ.

För ett par veckor sedan bad jag en bön om att riksdagen skulle rösta nej till lagförslaget om vård för asylsökande, nu ber jag en bön igen. Jag hoppas innerligt att det finns borgerliga riksdagsledamöter (dels inom mitt eget parti men också i övriga partier) som vågar tro på den enskilda människan, som vågar slåss för den enskilda människans rätt till integritet och som vågar bryta mot partipiskan och trycka på NEJ-knappen när det är dags för omröstning.